Hårda klappar

DN:s boklördag presenterade idag julklappstips. Alla kritiker får rekommendera tre boktitlar som vi sedan skall köpa till våra nära och kära.

Julklappar är ju tricky buisness. Egentligen vill man bara slippa hela eländet. Men när man nu skall skänka bort något, så tycker vi att hårda klappar kan vara de bästa klapparna. Food for thought. Vi är inte sådana som romantiserar skönlitteratur och tycker att folk som läser är mer begåvade och i allmänhet bättre människor än andra. Men visst kan bra litteratur vara tankeväckande.

Hur såg listorna ut då? Det var många Mig äger ingen, vilket kanske inte var så förvånande. Inte heller att Världens mått dök upp ett par gånger, eller att Doris Lessing fanns med på många av kritikernas listor. Det som förvånande mig mer var att Mara Lees Ladies inte dök upp, speciellt på Jan Arnalds julklappslista. Han hyllade ju Lees roman i recensionen han skrev i DN. Det förvånar även att Sofia Rapp-Johanssons Silverfisken fanns med på Aris Fioresos lista. Det är ju ypperlig litteratur, men så långt från juletids-feelgood man kan komma. Inte för att det nödvändigtvis behöver vara något fel i det.

Hur skulle Fidels julklappstips se ut då?
Vi skulle i sådana fall rekommendera:

Salka Sanden Deltagänget
Sandens skildring av ett nedmonterat svenskt folkhem som slagfält för tre antagonister:
Nassarna, antifa och snutarna.

Frantz Fanon Jordens fördömda
En nyutgåva av en postkolonial klassiker med tyngd.

Folke Fridell Död mans hand
En arbetarskildring som ideologiskt sätt är så långt från de nya moderaternas Sverige som man kan komma.